ÖRNROTET'S JAZZIE

1995-03-01 -- 2001-12-07
Hälsa: HD/AD: U.a./U.a.
Klåda och hormonrubbningar, elakartade mammartumörer

Stamtavla: *klicka här*

Meriter / Aktiviteter
KORAD (162)
MUH
LP II
TJH (Bev)
Deltagit i Doggy-SM
Deltagit i Tjänstehunds-DM
Lyd Ekl
Sph I

Jazzie var min första alldeles egna schäfer. Då det var min faster som hade uppfödningen så hade jag möjlighet att följa hela kullens utveckling från födseln.

Jag visste redan från början att det var en tik som jag var ute efter och kullen bestod av 8 valpar (50/50). Bland tikarna var det absolut Jazzie som visade framfötterna. Redan som 6 v valp hade hon ett stort föremålsintresse och visade det t ex genom att haffa åt sig speciella leksaker och visa sig på stuva linan för syskonen. Nåde den som försökte ta av henne en leksak! Det var även ett drag som följde med in i vuxenlivet, hon var mycket snål om sina träningssaker/leksaker (eller mattes saker) mot andra hundar.

Jag var 14 år då jag fick Jazzie och hade därför förmånen att få spendera ett helt påsklov hos min faster. Kullen var då 6 v och jag hade då i samråd med min faster valt ut den blivande Jazzie. Under lovet umgicks vi väldigt mycket som medförde att ett stark band mellan oss började bildas och hon lärde sig fort hennes namn och kommandot "sitt". Vilket gjorde att varje gång man gick fram mot valphagen studsade alla valpar glatt mot grinden medan Jazzie satt en bit bakom och tittade förväntansfullt på mig. Hon visste ju naturligtvis att jag bara hade ögon för henne....

Jazzie var tänkt som min tävlingshund och några tävlingar hann vi med under hennes allt för korta liv. Jazzie älskade verkligen att tävla och varje gång hon (vi) fick applåder så ökade hennes energi på plan. Så nervös på tävling behövde jag aldrig vara med henne.

Jazzie blev dock redan som ettåring diagnostiserad med klåda efter ett antal behandlingar (mot rävskabb) och prover. Detta innebar en mer eller mindre konstant medicinering av kortison samt kontinuerliga P-sprutor. Sprutorna fick hon då klådan misstänktes bero på hormonrubbningar. Allergitesterna gav inga direkta utslag (många allergener, med mycket låga värden) och hon började löpa vid redan 6 månaders ålder, vilket hon även gjorde 4 ggr/år.

På grund av den kontinuerliga tillförseln av Kortison så samlade hon på sig en hel del vätska, var ständigt hungrig och hade ibland dåligt med energi, som märktes tydligare ju äldre hon blev. När hon var 6 år upptäckte jag en liten knöl (mindre än en ärta) i ett av hennes juver och vid kontroll så visade det sig vara godartade juvertumörer i två av hennes juver. Vid detta tillfälle beslutade jag i samråd med veterinär att även ta bort livmodern i samband med borttagandet av tumörerna. Detta då veterinären ansåg att ett fortsatt användande av P-spruta endast skulle ge fler tumörer på sikt och risken för livmoderinflammation (pyometra) vid avbrott.

Jazzie opererades och hon tillfrisknade väldigt fort, men själva operationssåret ville inte riktigt läka. Veterinären skrev ut medicin mot en eventuell reaktion mot catguten, men några förbättringar skedde ej. Då det var dags att ta ur stygnen så undersökte veterinären såret. Området kring såret var uppsvällt hårt och fuktade/varade. Efter en provtagning visade det sig vara ytliga maligna mammartumörer Prognosen för en äldre hund är mycket dålig och en ny operation att ta bort det angripna området var inte aktuellt. Endast några dagar efter att vi hade fått diagnosen hade tumörerna spridit sig ned mot ljumsken och påverkade hennes rörelser uppför trappen. Inne ville hon helst ligga på bädden.... Då testade jag att ge hennes träningsboll (som normalt flisades i tusentals bitar som hon fick behålla den) och hon tog den i munnen, men tittade bara på mig och spottade ut den på bädden igen..... Dagen efter åkte jag till veterinären för hennes sista spruta någonsin.

Några bilder på Jazzie (bildkvalitén är inte den bästa då bilderna är fotade i efterhand med digitalkamera...):